Grönvik glasbruk
För glastillverkning behövs kiselhaltig sand, och sådan fanns det gott om vid stränderna i Grönvik. Den 30 juli 1812 fick storköpmannen och redaren Johan Grönberg (1777–1845) av regeringen de manufakturprivilegier som var nödvändiga för att grunda ett glasbruk. Bruket uppfördes 1813 och var under slutet av 1800-talet var det största i Norden.
De stora skogarna i Iskmo försörjde glasbruket med bränsle. I trakten fanns fina hamnplatser
för skeppen som fraktade ut glasprodukterna. I anknytning till bruket fanns också ett båtbyggeri, under en period ett mindre lergodsgjuteri och 1831– 1876 Jungsunds lumppappersbruk.
I början tillverkades flaskor och dricksglas, på 1890-talet övergick man i huvudsak till fönsterglas. Glasbruket var det första i Finland att tillverka

pressglas, vilket skedde från 1840-talet. Bruket eldhärjades flera gånger under 1880–90-talen, vilket förutom ekonomiska förluster gav möjlighet till förnyelse. I ett skede i slutet av 1800-talet var man Nordens största fönsterglastillverkare.
I början av 1900-talet arbetade där
ca 100 personer, men bruket kunde inte nyttja sin fulla kapacitet på grund av att överproduktion
i landet hade föranlett statlig kvottilldelning. Dessutom tillkom nya tullar i utlandet, något som inverkade negativt på exportmöjligheterna.
Grönvik glasbruk gick i konkurs 1903 och lades ner i april år 1907. Kvar finns endast herrgårds-byggnaden, förvaltarbostaden, parken samt en gråstensruin, vilka vittnar om fornstora dagar.